EN ALLDELES VANLIG EFTERMIDDAG – SJÄLVMEDKÄNSLA I PRAKTIKEN

424458-s-autumn-family

Lotta har haft en dålig dag, ända från morgonen. Krångel vid frukosten, stressad lämning,  trassel på jobbet. Chefen var grinig,  arbetskompisen vabbade så Lotta blev  tvungen att jobba dubbelt, splittrat. Och precis när Lotta rusade från jobbet ringde hennes mamma, sur för att Lotta aldrig ger sig tid att hälsa på mormor på hemmet.

Så när Lotta är på väg till dagis och fritis för att hämta Vera, 3 år, och Albin, 8 är hon inte glad och dessutom försenad. Hon vet att hon måste handla åtminstone mjölk på hemvägen, och hon vet att pappa Tomas jobbar sent ikväll. Upplagt för apkväll.

Vera vill gärna springa runt ett par extra varv innan hon ska gå hem, alltid tålamodsprövande. Sen vill hon inte klä på sig, och flera andra föräldrar hinner både komma och gå innan Lotta fått på henne kläderna.   Så Lotta är sen också till Albin, som vill  ta med sin kompis hem – det vill inte Lotta så Albin blir besviken.  Så mjölken, så promenaden hem, lite syskonbråk och så innanför dörren.

DÅ slänger både Vera och Albin av sig sina sandiga kläder i hallen och rusar in till sitt – Vera vill ha ipaden nu genast och Albin springer in på rummet och smäller igen dörren.

Och Lotta tänker för sig själv: Ska det alltid vara såhär? Kan jag aldrig få ordning på mina ungar? Dom kör med mig!  Jag orkar bara inte, jag är sämsta mamman på förskolan och dessutom hälsar jag inte på mormor som är så ensam.  Och Tomas bara smiter.

DÅ kan Lotta välja.

Det låter ju förfärligt, det känns inte alls  som om hon kan välja! Hon bara vrålar: Kom TILLBAKS!! HÄNG UPP ERA JÄVLA KLÄDER!!! TÄNK ATT NI ALDRIG ALDRIG   – hon skriker med gråten i halsen och barnen tittar förvånat på henne.  – Men vad är det med dig, mamma? Vera är lite rädd och Albin bara ännu argare.

Jo, hon kan välja om hon har övat lite innan. Hon kan välja att ställa ned mjölkkassen på golvet, sätta sig vid köksbordet en stund och bara andas. Känna efter var hon har axlarna. Känna efter var i kroppen andningen känns. Så kan hon tänka:

Nu är det tufft. Nu behöver jag vara snäll med mig själv. Nu har det varit för mycket idag. Jag behöver ta hand om mig själv nu – vad kan hjälpa nu? Kanske en stund i soffan med min egen musik? En banan kanske, och till barnen också!  Nu bara sitter jag.

Och när hon andats lite lugnt en stund och satt sig i soffan kommer först Vera och sen Albin. Det blir en småpratsstund innan Lotta börjar göra maten. När hon ber barnen, tar dom  upp sina kläder från hallgolvet.  Hon fortsätter ta det lugnt resten av kvällen – men får ändå in lite tvätt i maskinen och nattar barnen ett i taget, mysiga stunder. Hon ser en serie hon gillar och hon tar ett varmt  bad. Och hon somnar gott den kvällen.

Är det såhär enkelt? Nej naturligtvis inte, så enkelt är det sällan. Men det hoppfulla är att Lotta ser att hon kan välja, att hon kan bestämma sig för att vara snäll mot sig själv.

Hon kan hitta sina varningssignaler:

  • När hon börjar jämföra sig med andra mammor
  • när hon säger ”jag orkar inte!”
  • när hon känner stressen dunka i huvudet

– då är det dags att sänka kraven.

Stress behöver inte handla om ont om tid. Det är snarare upplevelsen att inte räcka till och inte ha kontroll som skapar den mesta föräldrastressen. Stress gör ofta att vi automatiskt höjer kraven på oss själva. Men det är möjligt att göra precis tvärtom – sänka kraven när stressen stramar. Lyssna på kroppen och tankarna, ta dem på allvar.

Nyligt berättade en mamma att hennes barn sa till henne att när hon stressar blir barnen stressade. Kloka ord, men inte så kul att höra…

Barn är ofta små visdomslärare – om vi förmår lyssna.

Vilka är dina varningssignaler? Vad gör du när du är snäll mot dig själv?

 

 

 

 

Om Ingegerd Gavelin

Föräldrarådgivare, socionom, författare, mormor, mindfulnessinstruktör... 40 års roligt och meningsfullt arbete med familjer har gett mig mycket erfarenhet som jag nu vill samla ihop i denna blogg. Jag tror på dialog, värme, skratt och stadighet. Jag tror på barns klokhet och vuxnas erfarenhet - jag tror inte på maktkamper och avvisanden. Hela mitt liv har jag varit galet intresserad av familjer!
Det här inlägget postades i Barn, Föräldraskap, Mindfulness, Vardag. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till EN ALLDELES VANLIG EFTERMIDDAG – SJÄLVMEDKÄNSLA I PRAKTIKEN

  1. petra skriver:

    Så himla bra!

  2. Emma skriver:

    Jättebra beskrivning av en småbarnsförälders vardag! Men det slår mig också att när man, som jag, har barn med ADHD-diagnoser så har man kvar en snarlik vardag lika länge som de bor hemma. Jag förstår nu nästan varför jag börjar känna mig utbränd efter 20 år i denna karusell. För utåt sett borde jag ju inte vara så stressad längre. Men då denna maktlöshet över att inte räcka till fortfarande ständigt bor inom mig, med (nästan vuxna) barn som behöver ständiga påminnelser, tjat, uppbackning, diverse möten överallt, och jag som förväntas leva upp till att vara mamman som både kommer ihåg allt, sköter marktjänsten, ger tips & råd, samt räddar & löser problem i all sorts nöd, så blir stressen jag fortfarande känner betydligt mer förståelig…

    • Ingegerd Gavelin skriver:

      Javisst, Emma – nog är din stress väldigt förståelig. Att vara maktlös och samtidigt ha ett stort ansvar är ju verkligen en stark källa till stress. Och kanske när du kan se det, kan du också hitta saker som kan göra stressen lite mindre tuff? Vad kan hjälpa dig?

  3. Sofia skriver:

    Så sant, så sant! Sett det så många gånger — klarar jag hålla mig lugn flyter allt mycket lättare med barnen. Blir jag stressad smittar det på barnen och allt blir krångligt och trassligt!
    Läste att du bloggar för att ”sammanfatta” massor med kunskap innan pension. Hoppas du fortsätter blogga även som pensionär!!!
    Tack!! Må gott!

  4. Liv Miyagawa skriver:

    Det här med att VÄLJA är väldigt viktigt och intressant tycker jag. Ibland glömmer jag bort att kan det.

    Mina varningssignaler är
    – stel i nacken
    – känner mig trött
    – undrar varför just jag måste göra allting på samma gång just nu
    – upptäcker att jag låter irriterad på rösten

    Självkänsla, självmedkänsla, att ta hand om sig själv både när det går uppför OCH när allting bara flyter, välja istället för att reagera… Livet måste inte vara så svårt och jobbigt!

  5. Helena skriver:

    Jag kommer artt tänka på mitt favoritcitat som jag har satt upp i stora bokstäver på jobbet:
    ”Jag upptäckte att jag alltid har ett val, och ibland är det bara fråga om att välja inställning” av Judith M Knowlton.

    Jag tror också att man måste tillåta sig att inte vara så ”stark” jämnt utan våga ”bryta ihop” en stund och kanske gråta en skvätt när det känns tungt. Det kan kännas skönt…

  6. Ping: Du kan VÄLJA – Självkänsla, barn & pyssel

  7. Ping: INSTRUKTION FÖR MOD OCH TÅLAMOD. DEL 4 I SERIEN OM FÖRÄNDRING. | Vardag och Förundran

  8. Ping: LYSSNA PÅ BARNEN! DEL 3 AV FÖRELÄSNING | Vardag och Förundran

  9. Ping: Om mindfulness – vad det är och vad det inte är. | Vardag och Förundran

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s