TIO ÅR MED ”ATT MÖTA SITT BARN OCH SIG SJÄLV” – BOKTIPS!

I år är det tio år sedan min tredje bok, Att möta sitt barn och sig själv – en bok om föräldraskap, kom ut. Och så kommer det en film med den som boktips! Så glad jag blir! Särskilt som Eva-Lena som kan massor om föräldraskap blir inspirerad av den!

Eva-Lena Larsdotter är föreläsare och handledare och jobbar med föräldrastöd på många vis. Mycket värd att lyssna på!

https://www.facebook.com/watch/evalenalarsdotterforelasareochhandledare/591455721807646/ 

Publicerat i Barn, Föräldraskap, Förundran, Människovärde, Tonår, Vardag, Vuxna barn | Lämna en kommentar

ATT LYSSNA PÅ RIKTIGT

Jag hörde häromdagen om en liten flicka som trodde att hon orsakat Corona-smittan. Hon och en kompis hade gjort geggamojja på förskolan, lite olovandes, och hon tänkte att det var början på smittan.

Nyligen hörde jag också om en liten pojke som sjöng för sig själv när han lekte hemma. Han sjöng gång på gång ”Alla kan dö, alla kan dö…”

Och jag minns den lilla pojken som gick med sin mamma till förskolan. Dom pratade om att gå till doktorn om man blir sjuk. Mamma sa ”och när katten blir sjuk så går man till kattdoktorn. Den heter veterinär.”  Den lille pojken, som kallades Pejen, hade ett ansikte som visade väldigt tydligt när han tänkte. Han tänkte länge och sen sa han: – Är kattdoktorn en katt?

Barn tänker så mycket och ibland tänker dom fel. Vi måste lyssna väldigt noga för att förstå hur fel dom tänker.

Så lyssna särskilt  på barnen nu! Dom hör ju oss vuxna prata oroligt. Och fråga om det du inte förstår. Det kan vara till så stor hjälp. Dom blir så ensamma med sin rädsla annars.

  • Hur tänker du?
  • Vad tänker du?
  • Är det något du undrar över?
  • Är du rädd för något? Berätta för mig!

Ha det så bra du kan i påsk, kära följare!  Stanna upp i barnets värld, nu när du har tid!

PS Och till dig som undrar om appen Mindfulness För Föräldrar: Arbete pågår!

PPS Nu när du har tid, läs gärna min senaste bok Vardag och Förundran!

 

 

 

 

 

Publicerat i Barn, Föräldraskap, Förundran, Människovärde, Mindfulness, Vardag | 2 kommentarer

NU ÄR BLOGGBOKEN HÄR – IGEN!!!

Ja hörni, det här blev rörigt.  Ingen idé att jag försöker beskriva allt som hänt sen sist.  Jag är ledsen för alla som beställt boken men inte fått den – men NU är bloggboken här igen, liite bättre än innan tycker jag nog! (Fast några irriterande småfel har smugit sig in…)

Du hittar den hos nätbokhandlarna, t ex Bokus och Adlibris.

Boken innehåller de flesta blogginlägg jag skrivit under 2014-2019.  De handlar om familjeliv – om vardagen, glädjen och konflikterna. Om att barnen är våra bästa lärare i  föräldraskapet. Om desperata barn och föräldrar och om den användbara acceptansen.  Mycket om känslor, t ex ilska och självmedkänsla. Rätt mycket om tonåringar och allt vi kan lära av dem. Jag skriver också om människovärde, mindfulness och om att växa till vuxen. Några kapitel handlar om föräldrastöd och om Jesper Juuls tankar.

Så publicerar jag också de sista föreläsningarna jag höll – de hette Lyssna på barnen och Lita på din tonåring. Presentation av mina tre tidigare böcker och om mig själv finns också med.

Texterna till min app Mindfulness för föräldrar finns också med i boken. Jag har fått veta att appen inte går att ladda ned just nu och har hittat en firma som ska hjälpa mig med det snarast. Då kommer appen förhoppningsvis också som Android – jättekul! Skriver mer när detta är klart!

Vill ni ha några rader från mig i boken, så hör av er så ordnar vi det! Skriv till ingegerdgavelin@msn.com!  Då skickar jag boken och så fixar vi betalningen med swish.

Tack för ert tålamod!

 

 

 

Publicerat i Barn, Föräldraskap, Förundran, Människovärde, Mindfulness, Socialt arbete, Tonår, Vardag, Vuxna barn | 1 kommentar

DET TEKNISKA…..

Kära bästa bloggföljare!  Och kära alla andra läsare också!

Var ju så mallig för att jag äntligen redigerat bloggboken Vardag och Förundran färdig och beställningarna började rulla in precis före jul.

MEN – nu i veckan meddelar tryckeriet att boken inte kan tryckas pga fel som jag inte begriper.  Och att de beställningar som gjorts har avbokats.

Drar nu i olika trådar och hoppas hoppas att detta löser sig snarast!!!

Hoppas ni har tålamod!!!! Jag meddelar här när boken finns att tillgå igen!

Allt gott!

/ Ingegerd

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

NU ÄR BLOGG-BOKEN HÄR!

 

Nu finns min fjärde bok, Vardag och Förundran,  i internetbokhandlarna, åtminstone i Bokus och Adlibris.  Alla mina barnbarn finns på framsidan, bara en sån sak! Och boken innehåller de flesta blogginläggen 2014-2018, inklusive föreläsningar och app-texter. En sammanfattning av mitt jobb som föräldrarådgivare – så är den tänkt.

Jätteledsen att boken inte hinner fram till jul – men det har varit ett otroligt pyssel med det tekniska ända fram till idag.  Om du vill ge bort den kanske du kan beställa den nu och lämna ett presentkort till den som ska få den!

Längre fram ska jag göra en liten webshop här på bloggen där jag kan sälja boken direkt – men hur det går till att ”bädda in en kod” övergår än så länge mitt förstånd.

(Mina övriga böcker finns också fortfarande att köpa i internetbokhandlarna. Det är boken om tonåringar – Lita på din tonåring, och trösteboken för föräldrar – Att möta sitt barn och sig själv, och också en rejält ålderstigen men ändå aktuell bok om Familjer och missbruk.)

Jag önskar er alla en God Jul och Gott Nytt År!

Publicerat i Barn, Föräldraskap, Förundran, Människovärde, Mindfulness, Parterapi, Psykoterapi, Socialt arbete, Tonår, Vardag, Vuxna barn | 4 kommentarer

VARDAG OCH FÖRUNDRAN – SNART ÄR BLOGGBOKEN KLAR!

Wiii – nu har jag fått provtrycket av bloggboken! Snart är min fjärde bok färdigredigerad!

Publicerat i Barn, Föräldraskap, Förundran, Människovärde, Mindfulness, Parterapi, Psykoterapi, Socialt arbete, Tonår, Vardag, Vuxna barn | Lämna en kommentar

OM KONFLIKTER

När jag sitter och redigerar bloggboken som snart är färdig, upptäcker jag att jag inte har skrivit något inlägg om konflikter mellan vuxna och barn. Om konflikter med tonåringar har jag skrivit, men inte med barn.

Och detta ämne som varit så aktuellt på föräldramottagningarna!

Ibland har jag tänkt att många föräldrar tänker att konflikter inte ska finnas i en familj. Att vara konfliktfri är att vara lycklig och lyckad.

Men så är det ju inte! Konflikter är nödvändiga – för att vi vill olika och tycker olika. Konflikter behöver inte alls vara dramatiska och förfärliga – ibland måste vi vara extra varsamma med varann när vi är i konflikt. Vi kan såra varann lite för mycket när vi är i affekt. Men konflikterna behövs för att vi ska kunna komma fram till bra beslut i familjen, för att vi ska förstå varann – och inte minst oss själva.

Vad händer med föräldrar i konflikt med barn?

  • Ofta blir vi otåliga, irriterade – måste han krångla nu igen? Konflikterna är ju vanligare när vi är stressade – vi har mindre tid att tänka efter och vill bara göra det vi planerat – komma iväg till förskolan, få maten på bordet, få barnen i säng så vi kan ha en skön kväll – eller jobba lite till. Och just då ”krånglar” barnet!
  • Om vi tänker att konflikter inte ska finnas, blir vi gärna upprörda över att barn mopsar sig, skriker, inte ”respekterar vuxna” – eller väldigt ledsna över att det inte är god stämning hemma. Vi känner oss misslyckade som föräldrar.
  • Precis som med allt annat vi inte gillar, far vi gärna iväg i våra tankar: Ska det alltid vara såhär, kommer mitt barn alltid att hamna i ”onödiga” konflikter, vad har jag gjort för fel?
  • Och precis som med allt annat tappar vi lätt fokus och tror att konflikten är värre än vad den är. Det som handlar om att ta på sig  mössan eller borsta tänderna handlar från barnets sida oftast  om mössan och tandborsten – eller att de blivit avbrutna i något de tycker om. Men vi tror gärna att det handlar om något annat, något som är fel och måste lagas, något vi inte kan förstå.
  • Många föräldrar är särskilt känsliga för när syskon bråkar. Det är som om det gör ont i öronen att höra. Men många vuxna kan berätta att de hade otroligt mycket syskonbråk när de var barn – och att de som vuxna står nära sina syskon. Barn tränar konflikter med sina syskon, särskilt bra träning eftersom man måste leva tillsammans trots att man vill och tycker olika. Vi vuxna gör rätt i att låta barn sköta sina egna konflikter. Men vi måste ha lite koll, så att det inte alltid är samma syskon som är i underläge och far illa av det. Och så att inte bråken blir så våldsamma så någon far illa fysiskt. I båda fallen måste vi vuxna gå in och styra upp.

Barn behöver lära sig om konflikter – att de inte är farliga, att man kan hitta sätt att lösa dem, att tillfälligt osams kan lösas upp i intet.  De spanar på oss vuxna och lär oss av oss – och vad lär vi dem? I några familjer tiger man ihjäl konflikterna, i några blir dom alltid dramatiska, i några pratar man sig igenom allt, i några blir det alltid som en av föräldrarna vill.  Vad vill du lära ditt barn om konflikter?

Hur det blir hemma är rätt beroende av vem som bestämmer vad. I en familj där ingen vuxen vill bestämma blir det råddigt och ofta får barn för mycket ansvar. Det är bra om vuxna leder vad som händer – men med alltmer hänsyn till vad barnen vill eftersom dom växer. Det är bra om man ibland pratar igenom vad som är viktigt  – att barn får berätta och att vuxna får berätta. Familjeråd är bra som forum – men får inte tas för allvarligt! (I vår familj handlade det ofta om att barnen hävdade att de inte kunde lägga sin tvätt i tvättkorgen eftersom vi vuxna envisades att lägga våra kläder ovanpå tvättkorgen. Månad efter månad… Inte så mycket att vara stolt över men tål att fnissas åt!)

Här kommer några enkla tips om hur man kan förebygga, stå ut med och lösa konflikter:

  • Du förebygger genom att förbereda barn på vad som ska hända den närmaste tiden – hur ska vi göra den  här eftermiddagen? När är det dags att äta,  göra skolarbete, spela på datorn, gå i säng? För att det inte ska bli för tjatigt är rutiner bra och tryggt. Men behöver revideras då och då.
  • Ge inte barnet val som inte fungerar – försök inte kompromissa bort läggningen! Men kanske ska du ge en liten frist så barnet får avsluta något – på TV-n eller vid datorn.  Förbered avbrottet, en del barn är hjälpta av en äggklocka som ringer neutralt. Och visst är det bra att barn får träna sig i att välja – mellan blå eller röd tröja men inte för stora saker.
  • Du förebygger också genom att se till att varken barn eller du själv är alltför trötta eller hungriga. Mellanmål är urviktigt, tillräckligt med sömn likaså.  I övergångarna måste man vara särskilt varsam.
  • När det brakar loss är andning bra. Några djupa andetag – och så frågan till dig själv:  Vad vill barnet? Vad vill du?  Lyft dig lite i helikopterläge.
  • Lugn är till hjälp. Barnet reagerar ofta med starka känslor. Ditt lugn hjälper både dig och barnet. Sätt dig ned – kanske vill barnet komma i famn. Bara att du visar att du har en famn tillreds är till hjälp.
  • Be barnet förklara så du kan förstå. Och förklara så barnet förstår. Lyssna noga på barnets ord. Ibland finns det något bakom barnets gråt – något som har hänt i skolan, någon som varit dum eller orättvis, något barnet skäms för  – och gråten kommer när man är hemma i trygghet, kanske utlöst av en enkel tillsägelse.
  • Ibland berör en konflikt något som du inte vet men som är jätteviktigt för barnet. Jag minns en pappa som berättade om  12-årige Arons starka utbrott när han inte fick låna pengar av sin pappa. Han brukade ofta vilja låna pengar och klarade sällan av att betala tillbaka – så nu ville pappa sätta ned foten. Arons utbrott gjorde pappa nästan rädd – det var så desperat och obegripligt. När pappa bad pojken förklara, visade det sig att det fanns en tuff historia bakom desperationen. Aron hade själv lånat pengar av sin kompis Nils.  Nu krävde Nils sina pengar tillbaka – för att hans pappa som var oerhört sträng och rätt aggressiv annars skulle kunna straffa honom. Så Arons desperation handlade om att skydda Nils.
  • Ibland behövs lite luft mellan dig och barnet för att ni ska kunna hantera konflikten. Barnet slänger igen dörren till sitt rum, du står bara inte ut. Överge inte barnet – visa att du vill ha kontakt, men det är inte farligt att ni slipper se varann en liten stund.
  • Du måste ta ansvar för att avsluta konflikten. Det kan inte barn. När ni har lugnat er lite, säg till ditt barn att du vill att ni ska vara vänner. Be om förlåtelse om du varit dum. Fråga barnet hur det känns nu, hur ni ska göra för att det ska kännas bra igen. Lägg märke till att barnet sällan kräver att få det som bråket handlade om – oftast vill de ha det lite lugnt en stund!
  • Och lägg märke till att barnet sällan bråkar för att på riktigt få sin vilja igenom. Det brukar inte du heller göra! Vi bråkar alla för att vi vill bli respekterade, för att få uttrycka vår vilja, för att bli lyssnade på – inte för att alltid få rätt.
  • Den som alltid får sin vilja igenom blir inte lyckligare av det. Den som alla böjer sig för tränar sig inte i att lyssna på andra. Därför måste du säga nej ibland till ditt barn, därför måste ni tillsammans öva er i att argumentera, lyssna på argument, hitta kompromisser som känns bra för alla.
  • Så mognar ditt barn – och så mognar du också!
  • Och allt behöver inte pratas om!

 

 

 

 

 

Publicerat i Barn, Föräldraskap, Förundran, Människovärde, Tonår, Vardag, Vuxna barn | 3 kommentarer

OM SORGEN

På lördag är det Alla Helgons Dag. I många familjer är detta en svår vecka, då sorg tar över och halloween-buset känns som ett hån.

Jag har länge tänkt skriva ett inlägg om sorg. Under många år som kurator på barnklinik mötte jag mycket sorg – när föräldrar fått skadade eller sjuka barn,  och allra tyngst när föräldrar förlorat ett barn. Även senare i mitt liv har jag träffat många sörjande människor.  När en förlust tagit bort meningen i livet, när man inte orkar se varken framåt eller bakåt, när varje dag är en plåga.  När kroppen vägrar. När kärleken inte längre har någon riktning.

Sorgen är stor och mycket ensam. Den kan ta människor bort från det vanliga livet under kort eller lång tid. Den följer inga regler och ingen kan döma eller bedöma en annan människas sorg.  När jag samtalade med sörjande människor berättade de ofta om hur människor i deras omgivning tyckte att de ”borde ha sörjt färdigt nu” eller tipsade om olika steg i sorgen som de måste forcera för att ”komma vidare”. Hur sårade och ensamma de kände sig. Hur skammen värkte, att dom ”sörjde fel”. Som om det inte var nog.

Sorgen rymmer ofta så många andra känslor:  Skuld, vrede, rädsla, hopplöshet.

Jag tror att vi människor klarar sorg, att vi ”är byggda” för att gå igenom den och komma ut på andra sidan. Inte så att vi ska glömma eller att sorgen ska försvinna – men att den blir möjlig att leva med och med tiden inte gör så förfärligt ont. Sorgen såg jag ofta som vågor – som i början eller efter en tid kom så starkt så att de nästan dödade och människan fick använda all sin kraft till att kunna andas. Med tiden kom vågorna mer sällan, kunde vara lika kraftiga,  men den sörjande kunde vara i vågorna utan att bli så rädd och tappa all kraft. Och ännu längre fram trängde sig livet, det vanliga, på och människan valde att möta det igen. Men vågorna kom ibland och nästan ingen jag mött har velat ta bort sorgen från sitt liv. Ibland förvandlas sorgen till något annat – glädjen i goda minnen, tacksamhet över det som ändå varit.

Det behövs andra människor för att man ska kunna delta  i det vanliga livet igen. Människor måste våga och vilja komma nära och den sörjande måste vara lite öppen för andra människors stöd. Jag har  mött människor som kapslat in sin sorg till en stark rustning av ensamhet och vrede. Sånt kan leva kvar i generationer, tro mig.

Hur kan man hjälpa en människa i sorg?

Ingen kan beskriva det bättre än läraren och författaren Anne-Marie Körling, som skrev ett Facebookinlägg nyligen,  när det var 25 år sedan hon förlorade sin mamma i Estoniakatastrofen:

” Jag skrev om hur jag upplevde Estoniakatastrofen för 25 år sedan. Sorg och trauman behöver kommuniceras. I lagom doser men återkommande. Det är ett sätt att förstå, inte för den som lyssnar utan för den som berättar. Man ältar inte. Man talar sig till en förståelse. Berättar sig ur ett tillstånd. Och man behöver någon som inte försvinner när man gör det. Det gäller all sorg. Också det som inte syns i det offentliga. Det som är ensamt är att sorg är ensam. Den kapslar in och släpper inte taget. En hand som plötsligt stryker över kinden. En kopp te som ställs fram på bordet. En människa som sitter framför och inte tvingar med sin närvaro. Där når livet åter in. Långsamt och i olika takt.

Vad vill jag säga er?

Jag blir lite överrumplad över det ni alla har visat mig. Av värme. Av närvaro här. Vi levande är levande för varandra. Och livet som stod stilla under några år påminde om det levande och kom att locka ut i det som är. Ta hand om oss är något vi gör tillsammans. Jag har tagit emot era ord, hjärtan och närvaro. De har gjort gott.”

Närvaro. Någon som finns med men inte kräver något.  Någon som står ut. Det var min uppgift som kurator, att lyssna och hjälpa människor att tala med sig själva och med varandra.  ”Man talar sig till en förståelse. Berättar sig ur ett tillstånd. Och man behöver någon som inte försvinner när man gör det.”

Så du som känner någon som sörjer – finns där!  Säg inte ”hör av dig om jag kan hjälpa”. Bara var där.  Var med i sorgen utan att slukas, var med i skratten när dom kommer. Gör vardagssaker, gå ut och gå, ta hand om disken och kom med mat.

Vi människor behöver varandra.

 

PS Anne-Marie har också en underbar blogg, http://korlingsord.se/

Publicerat i Förundran, Människovärde, Vardag | 4 kommentarer

EXAMEN I TONÅRSSKOLAN – BRUCE GÖR ALLT RÄTT! NYFIXAD VERSION.

Ibland behöver man bli lite rörd och lite glad. Upptäckte att mitt gamla blogginlägg om Bruce Springsteen och en tonåring i Australien inte funkade. Löste det – och såg det igen! Och blev så rörd och så glad!

EXAMEN I TONÅRSSKOLAN – BRUCE GÖR ALLT RÄTT!

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

JESPER JUUL ÄR DÖD – MEN LEVER KVAR!

 

 

I somras gick den visaste människa jag mött bort.  Jesper Juul var en läromästare i konsten att vara människa, konsten att vara förälder och konsten att inte sluta vara barn. Jag lärde känna honom under många kursdagar på Family Lab Sverige  – inte alltid lätt att förstå sig på och ibland lite bufflig. Men varm och full av humor. Han har varit sjuk i många år och jag unnar honom sin vila.

Tack Jesper för allt du lärt oss alla, tack för dina tankar och dina böcker som lever kvar! Tack för förordet till en av mina böcker, tack för humorn, klarsyntheten och allvaret!

Jag har tidigare skrivit om Jesper i bloggen härhär  och här. Det är svårt att fånga allt om en så mångfacetterad människa som Jesper i några ord. Men jag tycker att författaren och barnläkaren Lars H Gustafsson skriver så väldigt bra i sitt blogginlägg 29 juli. Därför citerar jag honom här:

Till minne av Jesper Juul

Den 26 juli vandrar jag runt med några vänner på kyrkogården i Skarhult, då min mobil surrar till. En journalist på SVT Nyheter berättar att Jesper Juul är död och vill ha min kommentar. Det hela känns alldeles overkligt. Jesper … jag vet ju att han varit sjuk sedan en tid. Men ändå – han är yngre än jag och borde förstås ha fått fortsätta flera år till både som författare och som nyckelperson inom organisationen Family Lab . Jag försöker samla ihop mig för att säga något till journalisten, och när jag sedan läser vad jag tydligen sagt (se här) känns det ändå inte alldeles fel. Men jag vill lägga till några saker.

I intervjun med SVT Nyheter kallar jag Jesper ”en god vän”, trots att jag bara

träffat honom ett fåtal gånger. Men så kan det vara ibland. Jag har följt honom sedan hans kanske mest kända bok, Ditt kompetenta barn, kom ut på svenska 1997. Av de böcker han sedan gett ut är det några som jag personligen haft särskilt stor glädje av:

1999 kom Här är jag! Vem är du? som på få sidor sammanfattar Juuls syn på det vi brukar kalla gränssättning. Från 2003 är Relationskompetens – i pedagogernas värld där Jesper samarbetat med Helle Jensen. Och två år senare, 2005, kom så Livet i familjen.

En av anledningarna till att jag följt Jesper Juuls författarskap så noga och att jag haft stor glädje av de samtal vi haft är förstås att vi skriver om samma frågor. Det vi gemensamt och med viss förvåning konstaterat är att vi ofta kommit till samma slutsatser, trots att vi närmat oss de här frågeställningarna från helt olika håll. Jag är barnläkare och har barnrättsperspektivet som min främsta utgångspunkt, medan Jesper har utgått från sin djupa erfarenhet av familjepedagogiskt arbete.

Om jag ska försöka att kort sammanfatta de av Jespers budskap som betytt mest för mig skulle det kunna bli så här:

Små barn kan och förstår mer än vi tror. Här bygger Juul på solid spädbarnspsykologisk forskning. Den var fortfarande okänd för den stora allmänheten när Juul skrev sin bok om det kompetenta barnet i mitten av 1990-talet.

För att handla rätt i samspelet med barn måste vi fatta varför barnet gör som det gör. Det finns en logik bakom ett barns agerande, och om vi använder vår kunskap och bästa fantasi, vår relationskompetens, går det nästan alltid att förstå.

Barnet behöver förälderns tydlighet – i känsla, ord och handling! Juul förespråkar ett aktivt föräldraskap, där vi som vuxna måste arbeta på att bli klara över våra egna motiv och på att tydligt förmedla till barnet vad vi känner och står för – och varför vi gör det. Gäller också pedagoger!

Barnet är del av ett familjesystem och om familjen i övrigt inte fungerar blir det också svårt för barnet. Utmaningen blir att se barnet som en fullvärdig medlem av familjen och sedan arbeta på att familjelivet i sin helhet ska präglas av lyhördhet, respekt och en rimlig balans mellan de olika medlemmarnas intressen.

Rimliga budskap kan jag tycka. Ändå har Jesper Juul under åren utsatts för mycket kritik. Två angreppslinjer har varit vanligast: Några menar att Juuls tal om det kompetenta barnet ger risk för att barnets förmåga överskattas. Det i sin tur leder då till ett passivt föräldraskap med curlingföräldrar och flumfostran som följd. Den kritiken är, som jag ser det, orättfärdig. Vilket var och en som bemödar sig om att läsa vad Juul faktiskt skrivit borde kunna upptäcka själv.

En annan kritik är att Jesper Juul i sin beskrivning av familjen är fast i ett gammalt könsrollsmönster. Den kritiken har tidigare varit svårare att avfärda, särskilt om man bara läst de första utgåvorna av Ditt kompetenta barn. Det här är också en fråga som vi diskuterat när vi setts. Vi har helt enkelt inte tyckt lika. Men Jespers syn på dessa frågor har förändrats, åtminstone till dels, och i hans senaste böcker finns en ny syn på till exempel pappans roll i familjen.

Jesper Juul är en av dem som i positiv mening betytt mest för en förändrad syn på barn, fostran och familjeliv – både i Norden och i de övriga länder (sammanlagt 13) där Family-Lab nu är verksamma. Och vad vore det för auktoritet som inte också varit omstridd!

För mig har Jesper Juul alltid varit en viktig samtalspartner, också när vi inte samtalat mer direkt. Jag saknar honom redan. Men vet att han har flera efterföljare. Det finns ett viktigt arv att förvalta.

Tack, Lars H för dina ord! Du förvaltar hans arv rikast av alla!

Lars H-s blogg hittar du här:

http://www.larshgustafsson.se/

 

Publicerat i Barn, Föräldraskap, Förundran, Människovärde, Socialt arbete, Tonår, Vardag, Vuxna barn | Lämna en kommentar